Slöjd- och hantverksmarknad i Tallinn
I lördags besökte jag för första gången den stora slöjd- och hantverksmarknaden Mardilaat i Tallinn. En sån där riktigt kvalitetsmarknad jag bara drömt om att få besöka. Nu blev det äntligen av tillsammans med Johanne, min bättre poddhalva.
Till skillnad mot den berömda julmarknaden i gamla stan ligger den här marknaden i den stora sporthallen Saku Suurhall en bra bit utanför centrum. Det går att åka buss hit, men varför inte både snabbt och billigt (15 Euro) med en taxi direkt från hamnen? Inga ringlande köer utanför hallen, allt var lugnt när vi kom fram vid 11.00-tiden.
Marknaden pågår från torsdag till lördag och fredagen är den stora dagen när mycket kul händer. Kända slöjdare och hantverkare är på plats, workshops, extra spännande uppträdanden på scen med mera. I år spelade t.ex. punkbandet TUHKWIZZA sist på fredagkvällen. Detta lägger vi på minnet till ett annat år!
Väl inne i den stora hallen förstod vi vidden av det hela. Den stora mittplanen + gångarna runt första läktaren var fullproppade med försäljare och marknadsstånd. Vi stod och tittade ut över hur mycket böcker, stickat, broderat, vävt, trä, mat, smide och keramik som helst. Här fanns också mycket traditionell och hantverksmässigt framställd mat; bröd, korv, öl, vin, inlagda grönsaker.
Det var bara att dyka ned i allt det fina. När vi gick runt kändes det bra att det inte var större, för det var så mycket att stanna och titta närmare på hela tiden. Vi fastnade mest bland det textila men oj! så mycket högkvalitativt hantverk på en och samma plats. Det tog ett par timmar att gå runt. Inklusive vätskepaus på läktarplats.
Hedersgäster på marknaden, som hölls för 22:a året, var regionen Seto från Estlands sydöstra hörn. Jag har faktiskt varit där när jag reste runt som deltagare på en amerikansk långresa runt det textila Estland för några år sedan. Oförglömligt såklart. Damerna från Seto uppträdde på stora scenen i sina dräkter med de extraordinära silverbucklorna. Det var sång, musik och ståhej mest hela tiden - vilket också var lite stressande när man hade fullt upp med att närstudera alla sticktekniker som man beundrar och älskar.
