Fingervantar från Kihnu
Suddig bild hemma hos Kihnu-Roosi på grund av fotografens starka sinnesrörelse.
Sommaren 2014 reste jag runt i Estland med en grupp amerikaner under ledning av Nancy Bush. Två intensiva veckor med så många upplevelser, människor och stickning att det räcker till resten av livet.
Ett av de givna stoppen på resan var ön Kihnu med sin karaktäristiska och särpräglade stickning. Vantar med heltäckande mönster i blått eller brunt och vitt. Alltid lite rött nere vid uppläggningen och handleden - då kan inget ont smita in.
Vi fick tillbringa två dagar tillsammans med det levende kulturarvet Kihnu-Rosi, eller Roosi Karjam som hon egentligen heter. Det har skrivits flera böcker om hennes liv och stickning. Vi skulle nu få sticka tillsammans med henne! Kändes verkligen stort.
Som stickande tar man sig igenom språkbarriären genom att sitta bredvid, härma och lära. Om jag minns rätt var det uppläggningen som var mest speciell, påminde om de man gör i tvåändsstickningen. Ja, och all mönsterstickning görs genom att kasta med mönsterfärgen i höger hand.
Vi trängdes i en liten trädgård och satt med våra stickningar på enkla bänkar av plankor på bockar. Stark värme därtill. Så det var inte mina mest bekväma sticktimmar i livet. Men det känns så fint att ha fått träffa Kihnu-Rosi!
I Kihnus sticktradition finns även vita fingervantar, riktiga finvantar, med ett inplocksmönster i rött och blått på handryggen och flera andra fina mönsterelement som gör stickningen helt fullpepprad av detaljer och tekniker. Resans deltagare fick en beskrivning på ett par vita finvantar med sig hem. Det dröjde ända till våren 2019 innan jag äntligen hade samlat mig tillräckligt för att försöka sticka ett par.
Kihnu Roosi Gloves from Nancy Bush Textile Tour of Estonia 2014
Jag stickade med ett ganska tunt tvåtrådigt garn och stickor 1, 75 mm. Det är speciellt att sticka på så tunna stickor men också förvånande hur fort det ändå går framåt. Vantarna börjar med små bårder och de speciella mönstren med aviga maskor i två färger som ser ut som flätor. Pilligt och roligt.
Att sticka båda vantarna parallellt passar mig då varje avklarat varv innebär ett varv närmare ett färdigt PAR vantar istället för en ynka färdig vante. Så ser det ut i mitt huvud. Peppen!
Avigsidan av handryggens inplocksmönster - dock många trådar att fästa.
Aviga på räta - mönster som också fungerar som varvräknare.
På vantens ovansida finns ett rombmönster i rött och blått genom en särskild inplocksteknik där mönsterfärgerna läggs runt maskorna vartefter varven stickas. Resultatet ser broderat ut. Tekniken kallas för roosimine och är både enkel och mycket effektfull. Och så blir det en del trådar att fästa. Men så värt!
Mönsterstickningen består också av partier med aviga maskor, vridna maskor och små hålmönster - en riktig stickfest. De små flaggmönstren i sidorna var dessutom smarta då de kunde användas för att räkna varv.
En månad tog det att sticka paret. Här finns Kihnu Roosi Gloves på min Ravelry.
Den estniska sticktraditionen har ju vantar som sin speciella paradgren. Det finns lika många mönstervariationer och traditioner som det finns byar verkar det som. Gläder mig åt att jag bara stickat litegrann av allt fint som finns att sticka sig igenom. För oss som inte talar estniska kommer det allt mer av böcker, beskrivningar och mönster på engelska. Ett bra ställe att söka på är förlaget Saara.
