Lerwick - grått och blått

Nu blir det inte stickning. Men det har med stickning att göra. Shetland!
Våren 2022 tillbringade jag en vecka i Lerwick tillsammans med min bättre poddhälft Johanne. Efter ett reseledaruppdrag för Red Fox stannade vi helt sonika kvar för att spela in så många intervjuer vi bara skulle hinna med. Det var så roligt att få känna in stan och upptäcka den från ett mer vardagligt håll än under gruppresorna. Handla middag i matbutikerna, gå på puben en vanlig vardag och tuta runt i hyrbil. Gå och fika. Kunna skena iväg hur många gånger som helst till både garnbutikerna och bokhandeln. Så himla roligt!

Lerwick är Shetlands enda stad och det bor ca 7500 personer där. Hela staden är av sten och i den äldsta delen ligger husen till och med ute i vattnet. Och det finns en liten strand. Stenhus och hav. Grått och blått.

Som skandinav hänger man också med på att staden heter “Lerviken”, eller hur? Också rimligt att takeaway heter faerdie-maet (men jag tror det har mer med färdkost att göra).

Podden lyckades iallafall fånga flera fantastiska personer som vi besökte eller som kom till vårt B&B mitt i stan och snällt lät sig intervjuas. Avsnitten med Viveka på Uradale Farm, Hazel Tindall, Ella Gordon och Terri Laura släpptes under september och oktober 2022 och finns fortfarande att lyssna på: Nördic knitting på Libsyn.

Senare samma sommar (2022) kom jag tillbaka till Lerwick ett spännande dygn före min resa till ön Fair Isle. Tillsammans med min stickande kamrat Anna väntade jag in väder som det gick att flyga ut till den lilla ön i. Mitt på sommaren kan det vara både blåst och dimma som hastigt hindrar resplanerna. Under tiden vi var strandade i Lerwick passade vi på att se oss omkring i stan till fots. Då vi skulle resa med så liten packning som möjligt var det ingen idé att hänga i butiker och råka köpa på sig grejer (alltså garn).

Från Lerwicks affärsgata kan man gå upp i långa, branta gränder. Det är både passager mellan ena och andra sidan av kullen mitt i stan men också ingångar till bostadshusens trädgårdar. Mycket trappor och stenlagt att ta sig upp i. Men så värt! Mycket spännande att upptäcka. Fuchsior stora som träd. Utsikt över stadens alla tak. Fint som bara den. Men gissar att det är mindre trivsamt när det regnar och snöar. De släta fina stenplattorna blir bergis hala och man måste komma farandes nedåt som en kanonkula på skridskor.

Kom jag och Anna iväg till Fair Isle? Jajamän! Vi stannade där en knapp vecka för att sticka Fair Isle på stickmaskin. De dagarna håller jag nog på att smälta fortfarande. När jag är redo kanske jag skriver om det. Har berättat om det i föredragsform två gånger. Första gången brast jag i gråt.

Men jag var ju tillbaka i Lerwick även sommaren 2023! Gränder, gator och hus fanns såklart kvar men nu var det många butiker och restauranger som var borta. Tuffa tider!

Skönt att det var sig likt vid “Jimmy Perez hus”. Denna kåk måste vara den mest fotograferade i hela stan. Jag hoppas ägaren aldrig städar upp och turistifierar den utanpå. (Men visst ser dörrarna nymålade ut?) Den lilla stranden bakom Jimmys där man kan plocka sjöglas. Det hör till att halka ner dit i de gamla stentrapporna och gå en sväng när man är i dessa krokar.

Föregående
Föregående

Gå på i ullstrumporna

Nästa
Nästa

Så går ett år ifrån vårt liv och kommer aldrig åter