Mistur - kärlek i varje maska
Ända sedan jag såg tröjan Mistur i boken Lopi 39 har jag haft den på min lista. Så raffinerat enkel med bara fyra färger som harmoniserar på bästa sätt. Kärlek vid första ögonkastet. Och det var en synnerligen angenäm stickuppelvelse! Fina, enkla mönsterbårder som tillsammans blev så milda och vackra.
Det är en barntröja och jag stickade största storleken 12 år som kommer att passa någon i barnbarnsskaran. Varenda maska jag stickar går ju tankarna till dem. Så mycket kärlek. Och de har inget emot att bära stickat och klagar aldrig på att något “sticks”. Underbara barn!
Det bästa med de isländska okbårderna är att de är enkla att anpassa. I princip kan man ta en vuxenbeskrivning, typ Riddari, och sedan använda en annan bård. Ja, med lite anpassning och fix, men det är inte svårt. Ett exempel på det är den berömda Birki som från början var en barntröja,
Och det ljusaste grå garnet, nr 0054, var så otroligt mjukt! Detta lägger jag på minnet om jag ska sticka något enfärgat framöver. Träffade en superduper vacker Koftan Siri här om veckan som var stickad med Lettlopi i just denna färg. Så fantastiskt fint!
Att sticka med islandsgarn fyller mig alltid med en känsla av ursprunglighet och att vara “i ullen”. Garnet är varmt, vackert och tål att slitas på.
Jag är verkligen en känslostickare. Ser sällan målet med det färdiga plagget utan är mer ute efter själva stickupplevelsen. Och drar ofta igång projekt på impuls. Nu hade jag ju allt som behövdes för att sticka tröjan. Med “massor av garn” hemma var det bara att dyka ner i korgarna och vrålbejaka detta infall. (Ja, nu var jag ju glad över min stash som jag gnällde över tidgare.)
Mistur var ett perfekt projekt att ha i händerna en mörk och regning vecka i december. Kärlek! Nu har jag ett par “måsten” att sticka. Vilket är min sämsta gren. Inga skojiga impulser att följa där inte. Räkna de lyckliga stunderna blott.