Lunenburg som kofta

Jag blev klar med den evighetslånga enfärgade bål- och ärmstickningen på Lunenburg. Varv efter varv, maska för maska så blir man ju det till sist. Underbart när det sedan visar sig att det var värt varenda tålamodsprövande minut. Jag är så himla nöjd med min nya kofta!

Okets mönster är hopplock av (mest) shetlandsgarner och det är inte så svårt att misslyckas med dem. Alla färger gifter sig bara med varandra. Här är det blå och gröna nyanser som blandats med låg kontrast. Allt smälter ihop på ett angenämt vis. Jag hade ett urval färger och plockade sedan ihop dem vartefter utan större planering. Det gick ganska bra.

Sen var det urtrist slätstickning med Holst Supersoft på liite för grov sticka (3,5 mm) för att stickningen inte skulle bli så kompakt.

Sedan knapparna kom i har jag bott i koftan. Den är perfekt att ha under jackan och funkar även att ha inomhus.

Resultatet blev precis det jag hoppades på; en tunn och varm kofta att känna sig lite fin i.

Lite tussig och grå och ser kanske inte så nöjd ut - men det är jag!