Saker jag önskat jag känt till tidigare

Jag började sticka hysteriskt när jag var 16-17 år. Mina första plagg, förutom vantar och nån halsduk, såg dagens ljus. Rundstickade västar med bårder från Hönsestrik-boken. Det var mycket som gick på tok i början. Ibland gick det ju bra såklart, men ändå så många motgångar att ta sig igenom för att det fanns läxor som skulle läras etc. Nu har jag stickat snart 50 år och börjar känna mig som en rätt erfaren stickande. När jag tittar på min knorpiga och astjocka långväst från när jag var tonåring inser jag att det är en del jag önskat att jag blivit varse lite tidigare.

Röda renar och missad mönsterpassning. Långvästens mönster hittade jag i tidningen Hennes.

Masktäthet. Hur himla viktigt det är med masktäthet. Och hur himla oviktigt det är att ange stickgrovlek. Nja, det kanske står ”rekommenderad stickgrovlek” men det är ju inte ristat i sten. Ingen stickpolis kommer och skriver böter om du stickar med ett halvt nummer tunnare stickor. Det gäller att få garnet, stickorna och sitt handlag att lira ihop så att beskrivningens masktäthet stämmer med det du stickar. Stickar du lösare och får färre maskor per 10 cm blir det du stickar större (stickar du hårdare och får fler maskor blir det mindre).

Vissa garner och stickor trivs inte med varandra. Det kan vara formen på stickorna, hur spetsig eller trubbig spetsen är, hur garnet glider (eller suger sig fast) på ytan. När det inte känns bra, testa att byta till ett annat märke på stickorna.

Ett favoritmotiv från Hönsestrikboken.

Garnbanderollen. Informationen säger så mycket mer än vilka stickor som “rekommenderas”. Hur många meter garn är det i nystanet eller på 100 meter. Bra att veta om man ska ersätta originalgarnet med ett annat.

Shit happens. När det inte stämmer i diagram eller maskantal i en beskrivning så behöver det inte vara du som inte förstår och känner dig urdum - det kan helt enkelt vara fel i instruktionerna. Ofta går det att söka fram ”errata” med rättelser.

Storleken har betydelse. Tänk att det finns stickor med kvartsstorlekar, hur underbart! Min favorit till shetlandsgarn är 3,25 mm, till vissa sockgarner 2,75 mm. Så himla bra att kunna finkalibrera!

Djävulen sitter i detaljerna. Det finns flera sätt att lägga upp och maska av. Det är viktigt att inte göra någotdera för hårt. Handlag måste tränas på. Flotteringar måste vara lagom. Övning ger färdighet. Ajö.

Föregående
Föregående

Väst är bäst

Nästa
Nästa

Näver say näver