Väst är bäst
Västar. Plötsligt är de överallt. Perfekta plagg på alla sätt och vis. Precis som mina hönsestrikade hiskeligheter från tonåren så är det fortfarande rätt bekvämt att sticka något utan ärmar. Fort går det! Och är ett ganska okomplicerat plagg. Som dessutom lämpar sig synnerligen väl för shetländska mönsterbårder.
Sommaren 2022 stickade jag en väst när jag var på Fair Isle och lärde mig sticka på maskin. Den lär nog dyka upp här förr eller senare.
Machrihanish. Mellan 2015-2017 stickade jag den fair isle-mönstrade västen Machrihanish, design Kate Davies. Ett märkligt maratonprojekt som stretade emot redan från starten när det efter en evighets stickande av resårkanten visade sig att jag lagt upp fel maskantal - i mörkblått dessutom! Otroligt purken stickerska som repade upp hela rasket.
Men det största motståndet bjöd ändå garnet; Shetland Heritage. Jag hittade inte alls rätt rytm och handlag för att stickningen skulle vara bekväm och mysig. Mönstren och färgerna är bara kul, inget ont om dem alls, det var bara det mysko garnet… Men den blev klar. Den blev helt OK! Och sedan dess har jag stickat mer i det mjuka kamgarnet Shetland Heritage och tycker mycket om det.
Fall River Vest. Den gångna sommarens härligaste stickning var min resestickning Fall River Vest, design Mary Jane Mucklestone. Ännu en fair isle-fest denna gång i garnet Spindrifts bruna register. Att västen var till min syster gjorde inte saken sämre. Den stickades under en fin tågluff ett par veckor runt i UK innan vi landade på Shetland. Innan avresa hade ungefärliga mått mätts. Lämpligt maskantal hade stämts av mot beskrivningen. Sen packade jag ned noga avvägda mängder brunt garn och reste iväg. Bara happy knitting all the way tills jag upptäcker att jag blandat ihop färgerna i packningen och nu stod utan en Helt Nödvändig brun. Visserligen var vi på väg till Shetland där mer garn fanns, men det var för många timmars tåg fram till dess. Snabb avstickare in till London för att köpa 2 (två) nystan Spindrift. Men det var det värt! Den blev så bra!
Machrihanish, till Jonas
Fall River Vest , till syster Anneli
Crofters Sliopover, till våren
Crofter’s Slipover. Den somriga känslan av omkomplicerad stickning kanske kunde appliceras på en av mina utmaningar i livet; månaden november. Beskrivning och diagram från boken Folk Vests rotades fram från ett särskilt bortglömt hörn i bokhyllan. Mer bruna, gråa shetlandsnystan letades fram. I ärlighetens namn fick jag två fina till skänks och ett par fick köpas. Nåväl! Lite har jag micklat med bårderna för att kunna reprisera att följa MJM’s utmärkta instruktioner i Fall River. Även de små peerie borders kommer från Fall River - de var så mysiga att sticka.
Så här är vi nu i februari, stickandes bruna restgarnsbårder. Väntandes på våren. Det är snart dags att sätta av maskor för ärmhål och v-ringning. Allt kommer att bli bra.
