Näver say näver

Näverstickning, entrelac, kontstickning… kärt barn har många namn. En gammal teknik som gör att ytan ser ut som en flätad korg. Mycket lättare att göra än förklara! Att sticka näver är som att man får lov att sätta sig över allt man lärt sig och vet om stickning (förutom räta och aviga maskor, typ) och underkasta sig instruktioner som känns helt galna. Men det klarnar ganska snabbt tack och lov.

Näverstickning med färgskiftande garn

För många år sedan hade jag en återkommande kvällskurs där deltagarna fick påbörja en sjal och hinna testa alla moment som ingår för att sedan på egen hand fortsätta sticka den klar. Sjalen i fråga stickades fram och tillbaka, nedifrån tippen, och ökades i var sida uppåt till en trekantig form. Det svåraste momentet var att plocka upp maskor från rätsidan med avigsidan mot sig (ja, ni hör ju att det låter lite galet). Men, ändå rätt kul att sticka med ett färgskiftande garn så rutorna fick olika färger.

Näverstickade vantmuddar

Det jag nu har slängt mig ut i är att visa hur rutränder rundstickas, som man gör på vantmuddar i Estland. Mina egna pågående fingervantar har varit förebilden.

På de estniska hemslöjdsvantarna stickas mudden över nästan 100 maskor med stickor 1,5 mm, och det kan ju inte komma i fråga under en ynka kurskväll. Men det är ändå modiga 64 maskor som ska hanteras på fyra bängliga strumpstickor.

Jag har hållit kursen två gånger och det har faktiskt fungerat över förväntan att förmedla tekniken på 2,5 tim. Förhoppningsvis har deltagarna, lite vimmelkantiga, lämnat tillställningen med några fler referenser och insikter om tekniken för att seda fortsätta söka sig fram på egen hand.

För det finns många fina och roliga plagg att sticka på det här sättet. Sök på “entrelac” på Ravelry och var sedan beredd på att titta igenom alla träffar med mössor, halsdukar, sjalar, vantar, sockor…

Fingervantar från hemslöjden - WIP sedan 2019

Mina estniska, pågående, fingervantar med nävermudd… Inköpta som kit på hemslöjdsbutiken i Tallinn. Det har tagit mycket tid att förstå sig på den bilagda beskrivningen. Rent av år. Samt några stickkurser med estniska mästerstickerskor. Detta har verkligen varit ett projekt med stort P. Maskinöversättning av sticktermer och begrepp är svårt även idag men innebar ren mystik för 10 år sedan.

Började sticka sommaren 2019 och så här långt har det avancerat sedan dess. Jag stickar lite då och då, men det tar emot rätt rejält med svart garn och otroligt små maskor på så tunna stickor. Själva vantdelen och fingrarna stickar jag med avigsidan ut för att mönstergarnet ska tvingas ta “yttervarv” och inte dra ihop stickningen mellan stickorna. Stickar med Magic Loop för att inte råka mörda mig själv med strumpstickor 1,5 mm. Kanske “göra klart-suget” kommer i med ljuset i sommar? Då ska jag passa på!

Föregående
Föregående

Saker jag önskat jag känt till tidigare

Nästa
Nästa

Att räkna om en islandströja