Att bara inte ge sig - äventyret med Harry Potter tröjan

Mitt barnbarn Stella önskade sig en Harry Potter-tröja, dvs en sådan som Rons mamma stickade med första bokstaven i bärarens namn mitt fram. Den skulle vara mörkblå precis som den Harry fick i julklapp.

Eftersom jag tidigare stickat islandströjor som blivit rätt bra till mina barnbarn tänkte jag utgå i från det. Dels för att Léttlopi är härligt att sticka i, dels för att jag då visste att modellen kunde bli bra. När jag packade upp det mörkblå garnet tänkte jag att det nog skulle bli lite jobbigt att sticka med det pga färgen. Men det jobbiga visade sig bestå av helt andra saker. Hela projektet utvecklade sig till en ren kamp där en sammanbiten och, till sist, halvhysterisk farmor i praktiken stickade tröjan fyra gånger. Man får inte ge sig!

Stellas tröja som blev klar till sist. Till sist var garnet så tussigt att det inte hade gått att repa upp och sticka med en gång till.

Försök I: enfärgad tröja stickad, bokstav skulle broderas med maskstygn. Detta fungerade dåligt då okets minskningsvarv gjorde att maskraderna blev förskjutna på minst fyra varv. Gjorde ett (löjligt) försök att brodera maskstygn med någon sorts förhoppning om att “det nog ska gå”. Repade upp tröjan ner till ärmhålen.

Försök II: fortsatte sticka på den rundstickade nederdelen av tröjan men gjorde ett fram- resp bakstycke fram och tillbaka. Framstycket med bokstaven intarsiastickad. Rys. Jag sammanfogade på axlarna och provade på Stella. “Oj farmor!”, utropade det tappra barnbarnet där hon stod i en närmast fotsid islandströja. Men hur pinsamt. Repade upp hela rasket - utom ärmarna.

Försök III: lade upp på nytt och stickade ett fram- och bakstycke enligt beskrivning i boken Magisk stickning. Med intarsiastickad bokstav på framstycket. Dubbelrys. Stickade ihop axlarna och började fundera på hur jag skulle kunna infoga de befintliga ärmarna. Inser att det jag stickat är för smått! Ger nästan upp. Repar upp.

Försök IV: rundstickar en islandströja (igen) men plågar mig nu igenom att rundsticka intarsia fram och tillbaka de 40 varven som bokstavsdiagrammet består av. Vände varven vid bakre vänster axel och uteslöt de minskningar som skulle hamnat i diagrammet. De 18 maskorna över de 40 varven var alltså helt fredade för hopstickningar mitt fram - infogade istället några extra minskningar på andra (enfärgade) ställen för att hålla rätt maskantal. Ganska mycket att hålla reda på och rätt oskön stickning. Men jo, det blev en tröja till sist. Även om den såg rätt tussig ut efter alla upprepningar och omstickningar. Det här lösa garnet tål inte hur mycket som helst.

Till sist: när Stella väl satte på sig tröjan var oket för stort och ärmarna för långa… men de satt på rätt ställe och hon fick huvudet igenom halsringningen. Att hon “kunde ha den” blev till sist det enda kravet. Vilket äventyr.

Jag skriver allt detta som ett kom i håg till mig själv då Julia också säger sig vilja ha en sån här tröja. Och mitt bästa råd till mig själv är att sticka rätt storlek och följa beskrivningen i boken Magisk stickning. Ett topptips!

Här syns tydligt hur okets minskningar bryter de långa raka maskraderna som behövs för att brodera bokstaven med maskstygn. Jag trodde det skulle gå brodera ändå, men det blev hur knasigt som helst!

Nu ska dessa nyvunna instikter begrundas av min inre stickare. Absolut att jag kommer sticka fler mörkblå tröjor med bokstäver till ev. kommande Harry Potter-fans i syskonskaran. Men dessa kommer stickas fram och tillbaka. Aldrig mer rundstickad intrasia. Kanske att jag kommer plocka upp maskor runt ärmhål och sticka ärmen nedåt. Det låter som lagomt våghalsigt.