Estniska stickväskor
De traditionella stickväskorna från Estland finns i många olika utföranden. Men grundfunktionen var alltid densamma; att hålla ihop stickor och garn så allt fanns på samma plats. Och möjliggöra stickning när man gick; en liten väska vars handtag hängdes på armen.
Ofta syddes väskorna av lappar från utslitna kläder, gärna med broderier, och vävda band. Som vanligt gäller principen “man tager vad man haver” och gör något vackert och användbart av hopskrapet.
Idag har vi ju mer att välja på och kan planera och fundera ut kombinationer av vackra mönstrade tyger. Men jag är nog mer fan av det där Cajsa Wargiga tänket. Använd det du har och köp inte mer material!
Stickväska från Kihnu
En av mina stickväskor kommer från ön Kihnu och är sydd av handvävt ylletyg med paislymönstrat foder. Ljuvlig!
På Kihnu (Kynö) är den traditionella kulturen utropad till ett levande kulturarv av UNESCO. Kvinnorna bär handvävda, randiga kjolar i starka färger samt blommiga blusar och sjalar.
Jag läste en artikel där Kihnu kallades för vantarnas ö - vilket det verkligen finns fog för. Deras vantmönster och tekniker är verkligen något alldeles extra!
När jag var på rundresa i Estland sommaren 2014 besökte vår grupp Kihnu några dagar. Ett inköp av en stickväska sydd av en stuv vävt kjoltyg plus en bit av ett bomullsförkläde som foder blev min souvenir från dagarna.
Så enkelt och raktpåsak var det gjort här. Men det finns många andra varianter med lappar, remsor och återbrukade textilier. Jag är mycket förtjust i de tygtofsar av små, små tygremsor som vittnar om att även minsta lilla spill kan användas till något dekorativt. Här en till väska jag fått med mig hem från Estland.
Lite större lappar på ena sidan och en hel…
…tygbit på andra sidan + foder och snodd.
Ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden
I boken Estonian Knitting 1. Traditions and techniques finns ett pyttekort avsnitt om dessa stickväskor (sid 88-89). Där finns även en bra beskrivning till hur man kan sy sin egen väska. Fick ett infall härom kvällen och försökte mig på en med hjälp av bokens instruktioner. Snett och vint pga ringrostig vid symaskinen, men en fullt funktionsduglig stickpåse iallafall. Ta-daa!
Kanalen hade kunnat sys längre ned - det får bli nästa gång!
Även en mycket suspekt snodd - något att öva mer på!
Det är så klurigt att foder och de yttre sidorna sys ihop samtidigt med bara en söm runt. Så vränger man hela rasket till rätsidan genom den övre öppningen. Den uppstickande delen av fodret viks sist ned och sys fast mot rätsidan.
Tricket är bara att lägga ihop alla fyra delar på rätt sätt innan man syr ihop påsen (gissa hur jag vet det?)
