Estniska fingervantar: äntligen klara!

Jag kom hem ifrån årets semesterresa igår kväll. Bland det första jag såg var de evighetspågående estniska fingervantarna som nu endast saknade tummar. Ja, just dom som jag så uppgivet beklagat mig över tidigare.

Å ena sidan…

…å andra sidan

Innan vi reste iväg hade jag beslutsamt, nästan med blodsmak i munnen, stickat alla åtta fingrar på dem. Endast tummarna kvar. Det kändes lite för farligt att lägga undan dem och “glömma” dem igen. Därför låg de ovanpå tangentbordet på laptopen. Och tänk, idag har jag stickat klart dem! Det känns som en äkta befrielse.

Kuslig actionbild

För den avslutande (sega) stickningen av fingrarna gjorde jag ju egna uträkningar för antal maskor. Tummarna blev kanske lite väl tilltagna men det värsta jag vet är smala, åtsittande tummar så det blev väl bra ändå.

Samtliga fingertoppar har enklast möjliga minskningar; maskor fördelade på tre stickor, de två sista maskorna på var sticka tas ihop i bakre maskbågarna varje varv.

Har analyserat varför det tagit så lång tid att få dem klara - drygt fem år ska ju inte ett par vantar ta även om de stickas på tunna stickor.

Kom fram till att det största hindret var det Svarta Garnet och att det dessutom var ganska löst spunnet - helt enkelt ganska svår och koncentrationskrävande stickning som det kräver lite beslutsamhet att sätta stickorna i. Inte ett projekt som kan ligga på vänt och tas upp lite då och då.Och det är kanske inte så ofta jag längtar till en stickning med just de förtecknen.

Dock inte höga odds på att jag åter får för mig att ett sådant här 1,5 mm-projekt är exakt vad jag längtar efter och behöver.

På tork å balkongen. Lite luddiga och suddiga i kanterna. Men alla trådar fästade och ett par klara fingervantar!

Juni 2019-augusti 2024